24 december - julafton


Dagen innan julafton, min och Louises dag. När vi var små gick den ut på att hitta på så mycket kul som möjligt, för att få tiden att gå fortare till julafton. På senare år har det blivit en slå-in-julklapparna dag. Tiden går tillräckligt fort ändå. Det är så extremt mysigt. Massa inslagspapper överallt, etiketter man skriver fel på, rim som skall hittas på. Ni vet. 


När jag vaknade i morse hade jultomten lämnat några klappar i strumpan. En tradition som jag förmodligen aldrig kommer växa i från. Vet inte hur mysigt det är att börja julafton så.


Dricker väldigt sällan läsk, men julmust på julafton hör bara till. 


Världens sötaste föräldrar!


Min söta lillebror delade ut paketen!

 
Sammanfattat har jag haft en helt fantastiskt fin julafton. Den mest påtagliga känslan idag är hur mycket jag har att vara tacksam över. Att de jular som jag har upplevt i mitt liv är jular som jag kommer att bära med mig i hela mitt liv, i förhoppning om att en dag kunna förmedla samma varma julkänsla till mina egna barn.
 
Det finns så många tankar att yttra om julen och allt vad denna högtid innebär, på både gott och ont, men jag tänker nöja mig här eftersom jag inte vet hur jag skulle sätta ord på vad jag vill förmedla. Har försökt att utveckla detta inlägg ett tiotal gånger nu, men det tar verkligen totalt stopp då allt jag skriver känns fullkomligt irrelevant i kontrast till vad det är jag faksitkt vill ha sagt. Därför sätter jag punkt för detta inlägg med en något klyschigt uppmaning, med ett ack så viktigt budskap, nämligen att ta hand om varandra.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: