hejdå vi ses

En vecka av hejdå-dagar och mitt i allt som på många sätt varit lite sorgligt har jag fått så mycket härlig tid med mina vänner, sådär intensivt som det bara blir när man vet att det kommer dröja tills nästa gång. Timtalslånga samtal och så otroligt mycket värme. Louise och jag for till IKEA, Maja bjöd på grymt bra långlunch, Daniel och jag såg "Känn ingen sorg" på bio, Sara Marie och jag hängde från morgon till kväll och sa hejdå efter fint våffelmys hos hennes Rasmus och slutligen hängde jag med en bunt godingar på Stars and stripes med lite biljard, lite öl och lite mys för att sedan möta upp Daniel och sätta punkt för alla hejdå.
 
Och jag tycker att det är lite jobbigt. Att det är svårt att säga hejdå, för jag hatar avsked. Så jag tänker "vi ses snart igen" och vet ju att det är så egentligen. Jag vet ju att det bara är livet som förändras. Och trots att en del av mig tycker det är jobbigt, älskar jag att det gör det och jag vill att det för alltid skall fortsätta göra det. 

fyra dagar.

Mitt golv är fyllt av utspridda kläder och saker. Ett kaos som håller på att organiseras i ta-med-högar, stanna-kvar-högar och kanske-kan-vara-bra-att-ha-högar. När nitton år skall komprimeras för att få plats och när verkligheten som man känner den skakas om. Skakas om för att sedan kunna explodera i någonting nytt. Och innan det exploderar håller man andan och känner tio saker på samma gång. För man älskar hur det rusar i kroppen av adrenalin, som en förälskelse en sommarkväll, men man håller för öronen ändå för det är läskigt precis innan det smäller.